


Det är inte fel att tjäna pengar, det är inte ens fel att tjäna mycket pengar. Materiell välgång ses i Bibeln, inte minst i Gamla testamentet, som ett uttryck för gudomlig välsignelse.
Det är därför som det i till exempel första Mosebok gång på gång, in i minsta detalj, beskrivs hur stora patriarkernas kreaturshjordar är. Pengar och välgång är något i grund och botten positivt, en gåva från Gud.
Att det går väl för människor är något att glädja sig åt, inte något att vara avundsjuk på. "Arbetaren är väl värd sin lön" för att säga det med Paulus ord.
Samtidigt varnas det för att ge penningen för stor makt i samhället och över det egna livet. "Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog" säger Predikaren, och konstaterar kort att "detta är tomhet" (Predikaren 5:9). "För den girige är penningen av intet värde" som det står i Ordsspråksboken. I första Timotheusbrevet i Nya testamentet fastslås helt enkelt: "Kärleken till pengar är roten till allt ont" (1 Tim 6:10).
Även Jesus talade om pengar. Flera av Jesu liknelser kommer från pengarnas värld, och han talade om pengar i sin undervisning.
I den välkända Bergspredikan står följande: "Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte älska både Gud och mammon." (Matt 6:24).
Mammon, den personifierade rikedomen, är nästintill ett gudaväsen till vilken man sätter sin totala tillit och förekommer på flera ställen i Jesu undervisning.
Vad Jesus verkar vara ute efter när han talar om Mammon är att väcka frågor: Vad är viktigt i mitt liv? Vad lever jag mitt liv för?
I en tid där människan riskerar att reduceras till Homo konsumensis, i en tid där det enda andliga ideal som tycks finnas är Farbror Joakim, i en tid där evig ekonomisk tillväxt och expansion blivit frälsningslära; i en sådan tid känns flera av Bibelns texter kring pengar påtagligt aktuella. Och Bibelns syn på pengar och egendom är, som sagt, i grunden positiv.
Men med rikedom kommer ansvar.
Profeterna i Gamla testamentet inför en intressant måttstock på ett samhälles utveckling: Hur har de det som har det sämst?
För profeterna innebar det att titta på hur änkan och den faderlöse hade det. Änkan och den faderlöse stod nämligen helt utan försörjning i det gammalisraeliska samhället. Gång på gång återkommer frågan hos profeterna: Hur har änkan och den faderlöse det? För att säga det med Jesaja: "Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt." (Jes 1:17).
Amos dundrar redan på 700-talet före Kristus mot orättvisorna i Israel: "De säljer den oskyldige för pengar och den fattige för ett par skor. De trampar ner de svaga och skuffar undan de hjälplösa." (Amos 2:6b-7a).
Amos kräver omvändelse: "Låt rätten strömma fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!" (Amos 5:24). Det är inte rikedomen i sig som ifrågasätts av profeterna. Det är ett missbruk av rikedomen; det är avsaknaden av empati med dem som inte har det lika bra som får profeterna på krigsstigen.
Är det verkligen alltid så att ekonomisk tillväxt ökar livskvaliteten i ett land? Finns det andra, och kanske rent av viktigare värden än de ekonomiska? Är ekonomisk tillväxt värt vilket pris som helst? Och vidare: Hur viktiga är pengarna i mitt liv?
Konsumtionsvaror och materiella ägodelar har i alla tider fått stå som symboler för status och välfärd. Men hur viktigt är det med prylar och pengar - egentligen? Hur mycket mer livskvalitet vinner jag genom att samla på mig pengar och statusprylar?
Ytterst handlar det om vilken sorts samhälle vi vill leva i, om vi vill leva i konsumismens självcentrerade värld eller inte. Om vilket liv vi vill leva - egentligen.

"Mammon" går förmodligen tillbaka på ett arameiskt ord, som betyder "säkerhet" och "pålitlighet", det vill säga det som man sätter sin tilltro till.
Mammon kan därför kort och gott översättas "rikedom", men på flera ställen där Jesus talar om Mammon har begreppet i det närmaste fått personliga drag och framställs som en personlig makt, en avgud. "Ni kan inte älska både Gud och mammon." (Matt 6:24).
Kanske kan man jämföra begreppet Mammon med vårt tal om Marknaden, som ju på ett sätt inte finns - men som på många sätt är ytterst närvarande och påverkar människors liv.
Vad Jesus verkar säga i sitt tal om Mammon är: den som sätter sin tillit till pengarna blir lätt slav under dem. Så tyvärr, det går inte att köpa sig lycklig. I alla fall om vi får tro Jesus.

