Han har en ansenlig förmögenhet arbetande i olika företag, har passerat pensionsgränsen för sex år sedan och kan leva tryggt och bekvämt.

Trots det är Bengt Arrestad på kontoret mellan halv åtta och fem varje vardag, med undantag från några sommarmånader.

- Har jag vuxit upp i ett samhälle som gett mig möjlighet att tjäna en förmögenhet tycker jag att jag har skyldighet att bruka den på ett samhällsfrämjande och utvecklande sätt. Att ha ett kapital innebär ansvar. Kapital får inte samlas på hög, det måste arbeta och göra nytta!

I början av yrkeskarriären var drivkraften i första hand att skapa en trygghet för familjen.

- Men sen, när vi hade vad vi behövde, vad skulle jag göra då? Bli jetsetare eller ge barnen en massa pengar och låta dem starta sina liv på ett felaktigt sätt?

Nej, att han haft turen att kunna tjäna pengar har inte fått förändra hans liv. Och eftersom vardagen är så spännande behövs inga extravaganser.

- I familjen har vi prioriterat att bo bra och att ha sommarhus vid havet. Utlandssemestrar har vi sällan känt behov av och nya bilar fick vi nog av under min bilhandlartid - idag duger det gott med vår tio år gamla Volvo.

Tacksamheten över att få leva ett gott liv vill Bengt visa genom att vara generös mot dem som har det svårt och motigt och han har skänkt stora summor till och lagt ner mycket arbete på bland annat Stadsmissionen.

- Ödet har fördelat framgång och pengar orättvist bland oss människor. Några har fått mycket mera än de behöver, medan andra fått för lite eller i minsta laget.

Att medverka som delägare och finansiär när medarbetare haft lust att starta eget, men saknat kapital, har också gett stor tillfredsställelse. Det har bidragit till att ett antal personer blivit framgångsrika företagare, samtidigt som han själv inte heller blivit lottlös. En del av sitt kapital satsar han idag på nya innovationer och uppfinningar som kan föra utvecklingen vidare. Risker är något Bengt uppskattar, det ger spänning åt vardagen.

- Det gäller att våga låta pengarna dansa in och ut så att de också kommer andra till del utan allt för mycket väsen.

Maria Esbjörnsson lämnade ett fast jobb med bra lön och en lägenhet i centrala Göteborg för att tillsammans med sin sambo Mattias Back bli "grönavågare" på ett litet omodernt torp i Värmlandsskogen.

- När vi bodde i Göteborg handlade allt vi gjorde om att konsumera. Vi kunde inte gå ut och sätta oss någonstans utan att det kostade pengar, berättar Maria. Det var ett sjukt sätt att leva!

Torpet ligger gudomligt vackert på en liten höjd helt för sig självt. Nedanför torpet brusar en bäck som bjuder på svalkande dopp om sommarkvällarna. Hönsen struttar runt i den gamla ladugården och dottern Oline, 2 år, tultar omkring i solen.

- Jag har en kluven syn på pengar. Det handlar både om känsla, tanke och verklighet, säger Mattias. Och verkligheten är den att det är tack vare att vi hade lite pengar, som vi kunde flytta hit.

När Maria och Mattias bestämt sig för att fly staden började de med att gå kurser i självhushållning vid Klarälvdalens folkhögskola i Sunne och Stöllet. Sedan köpte de Tegen. Det är inte alla som kan tänka sig att leva med utedass och att behöva gå 200 meter för att hämta vatten i en källa i skogen. Men det kan Maria och Mattias.

Nu håller de på att så sakteliga modernisera torpet och bryta upp ny mark för odlingar. Målet är att de ska klara sig med att lönearbeta halvtid båda två och bli så självförsörjande som möjligt - odla sig egen mat och värma huset med egen ved.

- Vi har levt på 10 000 kronor i månaden sedan Oline föddes för två år sedan, berättar Maria. Men nu jobbar Mattias heltid, så nu har vi lite mer pengar att röra oss med. Pengar som de bland annat har använt till att dra in vatten i huset och skaffa tvättmaskin. Det och annat har visat sig kosta mer än vad de räknat med.

- Det är en myt att det går att börja från noll. För att kunna använda egen ved har vi ju till exempel varit tvungna att köpa motorsåg, skyddsutrustning och annat, berättar Maria.

- Men vi väljer hela tiden hur mycket pengar vi vill lägga på olika saker, tillägger Mattias. Vi behöver inte dra in dusch och toalett.

- Och jag har fått en bättre självkänsla av att klara av att leva så här. Jag känner mig inte lika sårbar utan tryggare än när jag bodde i stan, säger Maria.

text CECILIA HARDESTAM & STINA BERGSTRÖM
foto MARIA OBED & CECILIA HARDESTAM