Förhållandet till pengar påverkar vår tillvaro, kanske mer än vi vill erkänna. Oavsett om vi har mycket pengar, eller inga alls. Här berättar några människor om vilken roll slantarna spelar i deras liv.

- Jag har samma syn på pengar nu som innan vinsten. Men vinstpengar na har gjort att vi kan sätta guldkant på tillvaron och leva ett roligare liv nu. Det berättar Eva Langenbach. För ett år sedan vann hon och hennes syster Ulla på en skraplott.

- Vi köpte lotten i Göteborg. Vi hade suttit på tåget ner pratat om vad välkommet det skulle vara med en Trissvinst. Ulla skulle inom kort gå i pension och oroade sig för hur mycket hon skulle få att leva på. Eva som läst på universitet som äldre och tagit studielån oroade sig över att hon inte hade något fast jobb.

- Jag kom ut som systemvetare samtidigt som IT-kraschen och det fanns inga datajobb att få, berättar hon som för ett år sedan jobba de halvtid i en affär i Kil.

I dag jobbar Eva heltid i samma affär.

- Jag trivs jättebra med det här jobbet och skulle inte vilja sluta jobba. Det är nästan inga som slutar arbeta när de vinner pengar. Den 15:e varje månad ramlar det in 7 500 kronor från vinsten på Evas och hennes mans konto. Det kommer det att göra i 19 år till.

- Vi använder en 1 000-lapp varje månad för att snabbare amortera av vårt huslån och barnen får 750 kronor var varje månad.

Att kunna hjälpa barnen, som är 23, 21 och 14 år, med lite extra pengar är något som betyder mycket för Eva. Andra saker som sätter guldkant på tillvaron är att kunna resa - familjen har varit både till Tyskland och till Paris under det här året.

- Jag ser till att dokumentera allt vi gör för pengarna. Jag vill inte sitta där om 20 år och fråga mig var vi gjorde av hela summan, säger Eva och visar foton från Tysklandsresan.

Eva har också massor med kort från sin och Ullas resa upp till Stockholm, då hon skrapade lotter i TV-rutan och fick reda på hur stor vinsten skulle bli.

- Dagarna i Stockholm var oförglömliga. Det skulle jag vilja vara med om igen.

Vad var det första du använde dina vinstpengar till?

- Ulla och jag bjöd brorsan och hans fru på en fin restaurang i Stockholm. Han har alltid haft mer pengar än oss och varit den som har bjudit. Sedan gick vi och köpte varsitt fint smycke.

Bernard Durel är dominikanmunk, katolsk präst och meditationslärare. Med jämna mellanrum besöker han Karlstad för att undervisa i ekosofi vid universitetet.

- Eftersom jag ingår i en klostergemenskap, som garanterar mig det nödvändigaste, behöver jag aldrig oroa mig för min ekonomi. Jag får dessutom många gåvor; människor låter mig till exempel ofta ärva deras kläder.

Bernard rör sig helt enkelt i utkanten av den vanliga penningekonomin.

- Med mitt liv visar jag att det finns annat i livet än pengar.

Han instämmer till fullo i det som både Jesus och Buddha uttryckt: Att klamra sig fast vid pengar är att klamra sig fast vid en illusion.

- Pengar tycks ge trygghet, men skapar egentligen maximal oro och är, som jag ser det, sämsta sättet att försöka trygga sitt liv. Kapital kan gå upp i rök när som helst, det räcker att läsa börssidorna i en tidning för att se att pengar idag blivit en ren abstraktion.

Bernard har själv vistats i mycket fattiga länder och slagits av hur mycket gladare och tryggare människorna där är, trots sin fattigdom.

- Naturligtvis måste man bekämpa ren misär, den är en följd av att någon annan skor sig. Men att leva i fattigdom är inget som automatiskt ger ett olyckligt liv. De fattiga människor jag träffat känner inte att de saknar något, utan är i balans med livet.

Periodvis har han själv levt under extremt enkla omständigheter och dessa perioder har alltid varit lyckliga.

- Då blir det också tydligt hur mycket vi alla lider av att leva i en kultur med så många prylar. Egentligen är det en mycket förorenad miljö som vi tvingar barnen att växa upp i.

Att vi låter prylar och pengar bli ett mål i sig ser han som ett uttryck för vårt samhälles brist på visdom och oförmåga att förmedla insikter om livets mening.

- Pengar i sig har ett instrumentellt värde; de är ett bra medel men ett dåligt mål. Fast för att på djupet inse det behöver vi vidare ramar än de tekniska och politiska. Vi behöver också det mytiska, religiösa och poetiska språket. Det hjälper oss både att förstå den yttre världen och att mogna inuti.

text CECILIA HARDESTAM & STINA BERGSTRÖM
foto MARIA OBED & CECILIA HARDESTAM