


- När vi sparar lånar vi i praktiken ut pengarna till någon, vanligen en bank eller ett finansbolag, som i sin tur sätter pengarna i rörelse. En stor svaghet i det här traditionella systemet är att det som regel inte når fattiga människor.
Därför arbetar hans organisation - tillsammans med flera andra organisationer - för att bygga broar mellan sparare i Sverige och människor i utvecklingsländer som behöver småskaliga ekonomiska tjänster.
- I många länder är det ekonomiska systemet välutvecklat och omfattar i princip alla på något sätt. Det är lätt att öppna ett sparkonto, de flesta kan få lån i en bank och många företag och butiker erbjuder dessutom möjligheten att handla på kredit.
Men, säger Lars-Olof Hellgren, även i Sverige har det finansiella systemet utvecklats så att allt fler människor, småföretag och lokala projekt har svårt att finna passande ekonomiska lösningar och därmed hamnar utanför systemet.
- Globalt är det här problemet betydligt större. Människor i fattiga länder saknar i stor utsträckning möjlighet att spara och låna, därför att de saknar tillgång till vanliga banker.
Småbankerna fungerar med andra ord som redskap både för dem som vill se sina pengar verka för en bättre värld och för dem som behöver pengar för att kunna förverkliga viktiga önskemål.
Och här är vi något mycket betydelsefullt på spåret understryker Lars-Olof Hellgren:
- Hela debatten om sparande handlar annars alltid om hur vi var och en ska kunna bli ännu rikare. Vi diskuterar aldrig vad pengarna vi sparar kan göra för skillnad!
- Men den som sätter in sina pengar hos oss på Kyrkornas u-fond får två procent fast ränta och vissheten om att pengarna sätts i arbete där de som bäst behövs. Via oss omvandlas kapitalet till små lån som förmedlas till människor med småföretagaranda. Pengarna bidrar på så sätt till att skapa jobb, framtidstro, ökande inkomster och stärkt självkänsla.
De människor som fått tillgång till ett litet lån kan låta sin affärsrörelse expandera och därmed dra in mer pengar. Det kan till exempel handla om att kunna köpa in lite mer material eller en ny maskin som gör arbetet effektivare.
Som exempel lyfter Lars-Olof Hellgren fram familjen Falcón i Peru som odlar hortensior för marknaden i Lima och numera också för export till USA. Företaget startades av fru Falcón och drevs länge i liten skala. Blommorna skars ner tidigt på morgonen, packades och bars ner till vägen för att senare fraktas till marknaden med buss. Blommorna skadades under den långa transporten och kvaliteten var låg.
- När sedan barnen tog över företaget behövde de lån och rådgivning för att kunna förbättra kvaliteten och utöka odlingarna. De fick ett mikrolån på cirka 30 000 kronor, kunde köpa en liten lastbil och minskade på så sätt transportskadorna.
Lika viktigt som lånet var att den lokala lilla banken ordnade kurser i odling, jordbruksskötsel, företagsledning och bokföring. Inom ett år hade familjen ekonomisk möjlighet att betala tillbaka hela lånet och har därefter successivt utökat verksamheten med hjälp av nya lån - idag har skörden ökat från cirka 16 000 blommor per år till cirka 80 000.
- Och jag vill passa på att understryka att det hela handlar om lån - inte gåvor eller bidrag. De pengar vi lånar ut ska betalas tillbaka; det är ett sätt att visa att vi ser på våra låntagare som jämbördiga och kapabla människor.
Samtidigt betonar han att sådana här små lån i sig givetvis inte räcker för att förändra världen och lösa fattigdomsproblemet.
- För det krävs en rad av åtgärder där vi inkludera alla människor som bor i världen och verkligen värnar om allas lika värde.
